Superduktiga Simon
Två timmar på ögonmottagningen och Simon var så duktig hela tiden! Han gjorde syntest och fick droppar i ögonen, har hört från flera att de ska va obehagliga att få, men Simon sa inte ett ljud!
Pratade med min mamma senast i förmiddags och hon berättade att det sved och inte alls va behagligt, Jocke har gett samma version, fast han var ju barn.
Så jag hade förväntat mig det värsta, ett barn som skulle skrika och som man skulle behöva tvångshålla. Simon var helt oberörd och log med sitt allra största leende hela tiden!
Simon har inget behov av glasögon, han klarade testen på ögonmottagningen! Vilket vi är jätteglada för!!
På bussen hem var Simon trött och somnade med huvudet i mitt knä och benen över armstödet!
Väl hemma i Svedala ca 16.45 var det fram med cykellampor och hjälm och började trampa hem!
Nästan hemma kom jag emot en iskant med framhjulet och Simon och jag hamnade i snödrivan och in i buskarna! Jag tappade balansen lite och med Simons 17,8 kg där bak välte cykeln. Simon skrattade så han kiknade och jag låg under cykeln med honom på! En snäll farbror som var ute med sin hund kom snabbt till min undsättning och lyfte upp cykeln med Simon som fortfarande skrattade! Han frågade oss båda vänligt hur det gick och både Simon och jag svarade att det gått bra! Jag var bara blöt av att hamnat mitt i snödrivan!
Tack så Jätte mycket till mannen som hjälpte oss, säger jag trots att jag till 99,9% vet att han inte läser här! Väl hemma upptäckte jag att min högerarm har kommit lite i kläm så där ömmar det nu och blåmärket växer, men inga andra skador som tur är!
Nu är det snart dax att förbereda barnen för sängläggning och sen ska jag bara ta det lugnt och slappa framför Tv:n.
Pratade med min mamma senast i förmiddags och hon berättade att det sved och inte alls va behagligt, Jocke har gett samma version, fast han var ju barn.
Så jag hade förväntat mig det värsta, ett barn som skulle skrika och som man skulle behöva tvångshålla. Simon var helt oberörd och log med sitt allra största leende hela tiden!
Simon har inget behov av glasögon, han klarade testen på ögonmottagningen! Vilket vi är jätteglada för!!
På bussen hem var Simon trött och somnade med huvudet i mitt knä och benen över armstödet!
Väl hemma i Svedala ca 16.45 var det fram med cykellampor och hjälm och började trampa hem!
Nästan hemma kom jag emot en iskant med framhjulet och Simon och jag hamnade i snödrivan och in i buskarna! Jag tappade balansen lite och med Simons 17,8 kg där bak välte cykeln. Simon skrattade så han kiknade och jag låg under cykeln med honom på! En snäll farbror som var ute med sin hund kom snabbt till min undsättning och lyfte upp cykeln med Simon som fortfarande skrattade! Han frågade oss båda vänligt hur det gick och både Simon och jag svarade att det gått bra! Jag var bara blöt av att hamnat mitt i snödrivan!
Tack så Jätte mycket till mannen som hjälpte oss, säger jag trots att jag till 99,9% vet att han inte läser här! Väl hemma upptäckte jag att min högerarm har kommit lite i kläm så där ömmar det nu och blåmärket växer, men inga andra skador som tur är!
Nu är det snart dax att förbereda barnen för sängläggning och sen ska jag bara ta det lugnt och slappa framför Tv:n.
Kommentarer
Postat av: Lena
Skönt att ni inte fick några allvarliga skador, det kunde ju gått riktigt illa!
Skönt för Simon att slippa glasögon, inte så kul i den åldern, jag vet själv eftersom jag vägrade att använda mina brillor när jag var barn, men kan tyvärr inte vara utan dom nu!
Ha en bra måndagkväll!
Postat av: Kaatzi
Tur i oturen att det inte blev några brutna ben eller hjärnskakningar. Hoppas att din högerarm känns bättre snart.
Skönt att han inte behövde några glasögon!
Kramar
Trackback
