Min son blir 9 År imorgon!

I väntan på att Lucas ska bli 9 år, tänkte jag kort berätta om värkarbetet och förlossningen! 

Allt började på lördagen den 27/4, värkarna hade börjat komma, men med lååång tid emellan.
På morgonen den 28/4 kom slemproppen, nu visste jag att det verkligen var på G, men att det kunde ta tid ännu ett tag. Än så länge höll jag det för mig själv, vi hade snart gått en vecka över tiden och Joakim ville så gärna att "knasten" (ja, vi kallade barnet så) skulle komma.

Vi åt frukost och sen ville jag gå på en promenad. Det blev ingen lång runda, men det var skönt att komma ut.
Vid lunchtid var jag uttråkad och vi åkte till Joakims föräldrar i Svedala, på den tiden bodde vi själva i Malmö. Vi blev där hela eftermiddagen och blev bjudna på middag.

Under resan hem, frågar Joakim när Knasten tänkte komma.
Jag - Nja, inte vet jag, men om ett dygn kanske.
Joakim - Hur kan du veta det?
Jag - värkarna har börjat och slemproppen har gått, så bebisen borde komma till imorgon.

Vid den här tiden på kvällen den 28/4 var värkarna intensiva, men fortfarande tog det för lång tid emellan.

24.00 kryper jag ner i ett varmt bad, men där blir jag inte sittandes så länge. Jag skriker efter Joakim som får hjälpa mig upp ur badkaret, jag mår illa och kräks.

29/4 02.00 Nu börjar värkarna göra ont, ringer till förlossningen. De tycker jag kan vänta till det är 4-5 min emellan.

04.00 beställer vi taxi

Kommer in till förlossningen, blir undersökt och är öppen 6 cm.

07.00 har jag så ont att jag inte fixar det längre. 07.30 sitter epiduralen.

Nu blir det väldigt lugnt, det händer ingenting, jag har inte ont och allt har stannat av.

12.00 sätter man in värkstimulerande dropp.

17.00 öppen 10 cm, jag börjar krysta. Jag står upp, ligger på knä, ligger på rygg och byter ställning ofta, de förstod inte att jag med min foglossning var så rörlig. Slutligen ligger jag ner och tar i allt vad jag kan.

18.36 29/4-2002 kom Lucas till världen. Han var så söt och mitt hjärta värkte av glädje. Jag hann se honom och Joakim klippte av navelsträngen, sen tog de mitt barn med sig till ett annat rum. Han skrek inte som han skulle och syresatte sig inte ordentligt. Men efter att de sugit ut slem från näsa och hals kunde han komma tillbaka och fick ligga hos mig på magen. Jag blir ihopsydd, de bäddar rent i sängen och sen kommer de in en bricka med kaffe, juice och smörgåsar.  



Presenterna ligger klara, kameran laddad och kl 05.40 väcker vi honom med skönsång och paket!

Var har de här 9 åren tagit vägen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0