livetbarn

 
Det är ju inte så kul att prata om vikten när man har en ganska rejäl övervikt som jag har, därför har jag valt att inte skriva något om den. När jag vägde mig i Januari 2010 vägde jag 107 kilo, jag hade pendlat mellan 104-106 kg ett bra tag, men nu hade jag gått upp lite till.
 
Jag bestämde mig för att göra något åt det, men inte att rasa i vikt och sedan gå upp det lika snabbt. Jag höll igen och motionerade med promenader. Sakta,sakta gick jag ner i vikt. När sommaren 2010 kom var jag ner på 101 kg. Under de veckor mina barn hade simskola cyklade vi nästan varje dag och det gav resultat; jag passerade de tresiffriga och vägde in på 99.7. Sen har det gått oerhört långsamt neråt.  Men så länge det håller sig nere och inte vänder uppåt är jag Glad.
 
Min viktnedgång har jag nog mycket att tacka för att vi bara har en bil. Jag cyklar till jobb och går en del på jobb och det ger resultat, jag känner på kläderna att de är stora. Köpte ett par Jeans i november och de är redan stora i midjan. Nu har det inte hänt så mycket på vågen, har pendlat mellan 94,5 -95,5 sedan i julas. Nu har jag dessutom kommit in i dåliga vanor och trycker i mig det mesta som kommer i min väg av sötsaker, men med hjälp av att jag rör på mig så mycket mer idag än för ett år sedan går det på ett ut.

Idag pratade jag och min sambo om min vikt, hur bra det är för mig att jag cyklar och går nu istället för att köra bil. Han menar på att man inte ska bry sig så mycket om vågen, och att han har sett resultat. Mina "kärlekshandtag" på ryggen är nästan borta och de var ju nästan lika stora som mopeddäck tidigare. Jag har fortfarande en rejäl mage kvar, men midjemåttet har minskat. 
Jag blev så GLAD idag när Jocke talade om att han såg resultat! Senast han kommenterade min kropp var 2001 när jag var gravid med Lucas och mina bröst blev större, jag var inte med på noterna men när jag på Nyår skulle ta på mig en röd BH som jag inte använde så ofta, fick jag bara höra,"Vad va de jag sa"!